Det har väl aldrig riktigt lämnat min tanke, att skaffa en tattuering. Har alltid varit förtjust i dem, stora som små. När jag var yngre ville jag helst fylla hela ryggen. Jag kan säga att med de år som gått och den mognad jag (förhoppningsvis) skaffat mig, så har jag inte ändrat åsikt. Det som har ändrats är väl snarare att jag inte skulle göra det lika "lättvindigt" som jag kanske skulle ha gjort när jag var yngre...Om vi räknar bort ett potentiellt (jag undersökte visserligen aldrig frågan) motstånd från föräldrar som kan liknas vid Kim Jong Il's järngrepp. Samt räknar bort den finansiella delen. Idag har jag ju inget motstånd...eller ja, åtminstone inte juridiskt stadgat. Struntsamma, jag känner nog att jag skulle kunna och vilja göra någon liten tattuering. Som t.ex. en bambi på handleden som hon på bilden här ovan har. Welcome back little rocker, I've missed you!
Det värsta är väll om man tröttnar på den, tydligen ska de bästa vara att ha bilden med sig i typ ett år och kolla på den, gillar man den fortfarande efter det så är det bara att köra.
SvaraRaderaDet är lurigt det där med tatueringar, jag har inbillat mig att jag också vill ha en. Men än så länge har jag inte sett en enda kille som är snygg i tatueringar. och jag tror inte jag ska ha en av samma anledning som jag inte anförtror mig själv med husdjur, jag tröttnar på saker så jävla fort.